Imperia

Svärmor undrade om hennes son hade satt på sig sin sambos strumpor. Nej, han hade ju faktiskt satt på sig sina egna.

När alla dessa ramar och regler suddas ut, när vi inte längre kan se vad som är kvinnligt och manligt, när vi inte längre kan med säkerhet säga att detta är mannens och detta är kvinnans, ja då blir vår värld så oerhört jobbig.

Istället för att se möjligheterna, att inte längre behöva vara begränsad till bara ett val utan flera så håller vi stenhårt fast i det som begränsar oss. Vi har tidigare här i bloggen skrivit om färgen rosa och ja, det var första gången men verkligen inte den sista, så även detta inlägg är inte det sista. För vad är det som är så fruktansvärt jobbigt, vad är det som gör att det är så oerhört viktigt för oss att hålla fast vid det som är uppsatt som kvinnligt och manligt. En färg! En färg, ett mönster, hur kan det avgöra så mycket och varför måste vi hålla det kvinnliga och manliga isär? Vad är det med oss som gör att vi måste ha ramar uppsatta för vad som är just kvinnligt och manligt? Jo, det ska jag enkelt förklara, dessa ramar finns för oss för att vi lättare ska kunna ta in alla intryck som vi får under dagen. Alla människor vi möter sorterar vi, för det mesta omedvetet, in i fack, för att helt enkelt kunna tackla alla människor vi möter.

Men det som mest förundrar mig är varför är det så oerhört jobbigt för oss om någon går utanför dessa ramar?

Bara för att en man satt på sig ett par gröna strumpor med färgglada prickar på har han då tagit fel strumpor. Varför jag också känner att detta typ lite upprör är för att det är inte första gången. En annan gång hade han på sig ett par bruna och rosa strumpor med vita prickar på, samma sak då. Fast då var det en nära bekant till familjen. Vad är det som gör att det måste nämnas? Ifrågasättas! Ett par strumpor, ett par färgglada fina strumpor får tydligen inte sitta på ett par mansfötter. Jag vet inte vad som kan hända, jag vet inte vad som är så upprörande.

Det jag själv skulle vilja dra som slutsats på detta är att den som inte kan bära dessa färgglada fina strumpor, kanske i rädsla för att omgivningen ska fälla kommentarer behöver jobba med sin egen självkänsla och manlighet. Och alla de andra som uppenbarligen måste kommentera behöver nog kompetensutvecklas, en färg! En färg bestämmer inte vad som är för han eller hon. En färg avgör inte vem jag är som person och därmed basta!